Enochs välsignelsebön

Chapter 84: Enochs välsignelsebön

1 Jag upplyfte mina händer i rättfärdighet och välsignade den helige och store Ende. Jag talte med min muns andedrägt och med en tunga af kött, hvilken Gud har skapat åt alla dödliga menniskors söner, på det de må tala med den, gifvande dem andedrägt, en mun och en tunga att samtala med.
2 Välsignad är du, o Herre, Konungen, stor och mäktig i din storhet, Herre öfver alla skapade ting i himmelen, konungars Konung, hela verldens Gud, hvars rike, hvars regering och Majestät varar från evighet till evighet. Från slägte till slägte skall ditt välde vara. Alla himlarne äro din thron från evighet, och hela jorden din fotapall från evighet till evighet.
3 Ty Du har skapat dem, och öfver allt regerar Du. Ingen gerning, hvilken som helst, öfverträffar din makt. Hos Dig är visheten oföränderlig; ej heller har den någonsin blifvit aflägsnad från din thron och din närvaro. Du vet allting, ser och hörer allt; och icke är något doldt för Dig; ty Du genomskådar allt.
4 Änglarne i dina himlar hafva begått öfverträdelse; och öfver de dödligas kött skall din vrede hvila till den stora domens dag.
5 Nu, o Gud, Herre och mäktige Konung, anropar jag Dig och bönfaller hos Dig, att Du hörer min bön, att afkomma måtte lemnas mig på jorden, och att icke hela menniskoslägtet måtte förgås. Att jorden ej måtte lemnas öde och förstörelsen icke räcka i evighet.
6 O, min Herre, låt den slägt utplånas från jorden, som har förolämpat Dig, men ett rättfärdigt och troget slägte stadga sin afkomma för evigt. Dölj ej ditt ansigte, o Herre, för din tjenares bön.
Previous ChapterNext Chapter